Gamla tankstationer, kemtvättar och industritomter lämnar ofta spår i jorden som inte syns från ytan. Innan en sådan plats kan bli något nytt behövs sanering av förorenad mark. Här går vi igenom vem som ansvarar, vilka riktvärden som gäller och hur arbetet kan gå till.
Vem som ansvarar och vad reglerna säger
Ett förorenat område är ett mark- eller vattenområde med ämnen som är farliga för hälsa eller miljö. Det behöver saneras eller efterbehandlas innan det kan användas till annat. I första hand ska den som har förorenat stå för saneringen och kostnaden. Finns ingen ansvarig kan kommunen eller en annan myndighet få statlig finansiering[1].
Sedan kommer frågan om anmälan. Enligt förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd är det förbjudet att åtgärda en föroreningsskada utan att först anmäla det till tillsynsmyndigheten. Om en anmälan räcker eller om det behövs tillstånd bedöms i varje enskilt fall. Det beror bland annat på föroreningarnas läge, farlighet och mängd, på omgivningens känslighet och på hur massorna ska hanteras[2]. Prata därför med kommunens miljöförvaltning tidigt.
Riktvärden som styr hur rent det ska bli
Hur mycket som behöver bort hänger ihop med vad marken ska användas till. Naturvårdsverket har generella riktvärden för två scenarier, känslig markanvändning (KM) och mindre känslig markanvändning (MKM). Bly är ett bra exempel att räkna på. Riktvärdet ligger kvar på 50 mg/kg för KM, medan värdet för MKM har sänkts från 400 till 180 mg/kg[3]. Scenarierna skiljer sig också för grundvattnet. Vid KM skyddas det både inom och utanför området. Vid MKM gäller skyddet bara grundvatten nedströms, 200 meter från det förorenade området[4].
Så kan en schaktsanering gå till
Hur ett saneringsföretag lägger upp arbetet beskrivs på en sida om sanering av förorenad mark genom schaktsanering. Metoden går ut på att gräva upp de förorenade massorna och köra bort dem för behandling eller deponering. Den används ofta när föroreningen är tydligt avgränsad. Grävdjupet sätter en gräns för vad maskinerna når, men med stegvis schaktning går det att komma åt djupare lager. Massorna lagras ofta tillfälligt på platsen i väntan på analys eller transport. Då brukar upplaget ha tätdukar och uppsamling av lakvatten, så att föroreningen inte sprids till jord, ytvatten eller grundvatten.
Den som läser på inför ett examensarbete eller funderar på att köpa en gammal industritomt kan börja med en enda fråga: vad ska marken användas till? Svaret påverkar om KM eller MKM blir målet och därmed hur mycket som grävs bort och vad det kostar. Ta med frågan till kommunen och en fackman innan någon börjar prata metod.